Var ute och gick med Ami för en stund sen.. (hunden mamma passar lite då och då)..
Så gick jag förbi Danderyds vallen, min f.d "fotbollsarena" jag spelade på. De är ingen arena, de är en vall, men de lät bättre med arena ..
Såg någon som cyklade i full fotbollsmundering, troligtvis match pågång, någon förälder som skulle kolla på sin son/dotter som skulle spela fotboll..
Bara av att se detta så ville jag tillbaka, tillbaka till fotbollen, jag insåg hur mycket jag saknar den, jag gör verkligen de, de var en del av mitt liv, och jag önskar så att jag kunde få tillbaka den tiden :/

Alla matcher, även om vi förlorade de flesta, så var de helt underbart,bara att få spela, röra vid bollen, känna sig behövd i ett lag, jag känner mig inte så behövd längre :/
Alla träningar, då man sa till farsan att ja orkar inte gå på fotbollsträningen idag, men ändå så blev man ivägskickad på träningarna, glad för de iof.
Alla hårda idiotträningar.. Trött som ett jävla as satte man sig på cykeln och cyklade hem.. Pratade lite med lagkamraterna innan man drog hem..
Allt skrikande på matcherna att på bollen, stressa, jag älskade det, jag kunde inte hålla tyst...
Sammanhållningen som fanns där ibland, och ibland inte. Att tillhöra en grupp gjorde mig hel, jag mådde bra av det, inte bara av sporten utan att få göra något jag älskade..
Allt tjivande med tränarna, underbara allihopa, kommer knappt ihåg namnen men några:
Martina, Anna, Anders, Filip, Mikael, Nisse och några fler, fyfan vad jag saknar de där alltså..

De gör fruktansvärt ont att säga att det gör ont och att jag saknar de så mycket.. Oerhört mycket..

"I want it back, and thats now"